Return to site

Att våga göra ett omvälvande val

Idag sitter jag hemma vid matbordet och arbetar medan vinden leker med de fortfarande gröna bladen på träden utanför fönstret. I ugnen har en form med rotselleri och gul lök långsamt fått stå och mjukna på svag värme sedan tidig morgon och doften har spridit sig ut till mig. Med hjälp av Pomodoro systemet (som jag har bloggat om förut) har jag fått de antal sidor redigerade och de antal sidor skrivna på förmiddagen som jag egentligen hade räknat med skulle ta upp det mesta av min arbetsdag. Vid lunchtid omvandlade jag den långtidsbakade sellerin och löken till en soppa och toppade den med ett fräs på lök, svamp och blekselleri samt en massa droppar av både fikonbalsamico och olivolja. Vi åt den tillsammans, min man och jag, och nu är jag tillbaka vid datorn igen.

En sådan här dag, en onsdag i september, påminner mig om de val jag har gjort som gör att jag får äta hemlagad soppa med min man och vara så tillfreds med mitt arbete. För bara några månader sedan hade jag ett jobb på en kulturinstitution och även om det var spännande och utvecklade så upplevde jag att det var fel för mig. En dag i våras kände jag att nu är det nog och sade upp mig för att arbeta på frilans igen. Och det var som om jag kom i takt med mig själv igen. All den energi som tidigare har gått åt till både till att arbeta och vara frustrerad över arbetet i fråga, lägger jag nu på det arbete jag verkligen vill göra och i den miljö som jag verkligen vill vara. Att vara frustrerad är dyrt - både i energi och i pengar. Den goda lön jag hade på mitt arbete lade jag på sådant som gjorde mig gladare i stunden: dyra luncher varje dag, gott hämtkaffe, taxi när jag missade bussen, onödiga saker jag köpte för att försöka komma på bättre humör.

Dagens lunch gick på under 25 kronor för två personer och det räcker till två portioner mer. Jag har varit ute och sprungit i parken som inledning på min arbetsdag och jag tar korta pauser på balkongen och sköter om alla växter där. Mitt arbetstempo har ökat väsentligt, liksom min lust till att få saker gjorda. Jag kontaktar möjliga samarbetspartners från ett ställe som heter lust och inte desperation. Denna förändring i mitt liv upplever jag som inte mindre än fantastisk. Att gå ifrån att vara en frustrerad och ofta sur mamma, fru och kollega till att ha tid och vara tillgänglig både för det arbete jag helst av allt vill göra och för min familj, är en underbar vändning i livet. Och den kommer från ett val som var svårt att ta men som när jag väl tog det, gjorde att mycket mer öppnades framför mig än jag hade kunnat föreställa mig.

Nu sprider sig doften av en äppelpaj och ersätter doften av selleri eftersom jag hann med att svänga ihop en snabb paj och få in i ugnen under lunchen. Äpplen, selleri, svamp, och vind i ett päronträd blir min start på september.

All Posts
×

Almost done…

We just sent you an email. Please click the link in the email to confirm your subscription!

OK