Kära läsare,
för några veckor sedan påbörjade jag ett riktigt stort skrivprojekt - jag skriver en långserie för ett av Sveriges största ljudboksförlag. Det är en väldigt spännande möjlighet som har hamnat på mitt bord och det är både roligt och annorlunda att skriva i serieformatet. Det är också ett arbete som kräver planläggning, struktur och hög arbetsmoral. För missar jag att skriva på en dag eller två hamnar jag efter i mitt schema för i text mängd motsvarar det två romaner som ska skrivas fram på knappa 8 månader. Hittills har jag lagt upp det så att jag skriver 5 dagar per vecka måndag - torsdag och lördag 3 intensiva timmar per dag. Jag redigerar ingenting förrän jag har ett grovmanus klart för varje avsnitt i serien. Jag vågar helt enkelt inte stoppa det flow av ord som hittills kommer när jag sätter mig vid datorn. Redigeringen får blir desto kraftigare när det är dags för den.
Vid sidan av det arbetet försöker ta ett steg i taget i dessa underliga tider. Inte tänka allt för mycket, varken framåt eller bakåt utan försöka få en dag i taget att fungera. Att passa på andra människor i vardagen har också fört något positivt med sig - jag upplever att jag möter andras människors blickar mer än tidigare. Folk ser varandra - om också för att kunna undvika varandra. Och att se varandra i samhället är så väldigt viktigt.
Nu är det snart advent och för mig betyder det reflektion och att se tillbaka på året. Viruset har skapat tragedier likt dem som ett krig drar med sig. Men efter ett krig kommer även ny kraft, en kraft för att bygga upp igen, göra nytt och leva. Jag hoppas att våren ska gå i den kraftens tecken.
Stor kram till er!