Arbetsveckan slutade med ett möte som gav både energi och gå-på-mod: jag åt lunch med lektören Christin. Eftersom min redaktör Lisa på HarperCollins har mycket att göra har jag haft turen att få jobba med en lektör som bor i samma stad som jag och som dessutom var den som rekommenderade att manuset till Johanna på Klarudden skulle bli antaget och utgivet! I fredags träffades vi över en lunch och lade planer för hur vårens redigering ska fortlöpa. Det tog ungefär 10 minuter och därefter pratade vi om livet under de 50 minuter som återstod. Och då slog det mig - en stor del av mitt skrivande handlar om att "prata om livet", fast genom påhittade karaktärer. Att i fantasin prova ut olika livssenarier och få testa hur jag tror att jag skulle reagera på dem, gömd bakom en personlighet i en roman eller följetong. En slags do-it-yourself terapi där ett word dokument får vara skådebanan för olika versioner av ett liv.
Ser fram emot att komma vidare med redigeringen nu när jag har en deadline med Christin!