Åh de första raderna i en bok, hur viktiga är inte de?! Inte kanske för att man väljer att läsa just den boken (jag brukar alltid läsa lite mitt i någonstans för att känna om det är en röst och ett språk jag gärna vill ta till mig), men för hur berättelsen kommer att veckla ut sig från startpunkten. Fortfarande sitter inledningen till Strindbergs "Röda rummet", där vårvinden leker med Stockholms takåsar och kyrktorn för att sedan fara in i en vägg vid Mosebacke, som berg i mitt medvetande och öppningen till Virginia Wolfs "Mrs Dalloway", kan jag citera i halvsovande tillstånd.
Därför vänder jag nu tillbaka till början på mitt nuvarande romanmanus och rycker upp orden med rötterna. Det behöver fånga bättre, läsaren behöver snabbt kunna se karaktärerna framför sig, känna av språket och rytmen. Vilken utmaning det är för den som skriver! Bra, bra, utmaningar behövs. Och det är spännande också, att försöka hitta just de orden som gör att istället för att anas under damm och sten får karaktärerna liv och bjuder in oss till läsning.
I nästa inlägg tänkte jag lägga in några exempel på hur jag tänker just i denna romans början, vilka ändringar jag gör och vilken effekt jag hoppas att de ändringarna ska ge. Jag har lagt till en liten "Subscribe" knapp under blogginläggen(se föregående inlägg). Tryck er gärna vidare på den för att få veta när nästa bloggpost är uppe och på plats. Sol och vindar allihop! Anna