Julgranen står fortfarande i matrummet och den doftar lika underbart som när vi tog in den. Tjugondag Knut var igår och granen ska ut. Så här på söndagsmorgon njuter jag av den så mycket jag kan. Med sina tända ljus och glittrande kulor är den ett motgift mot mörkret utanför fönstren, det där mörkret som kryper innanför huden och suger energin ur kroppen. Januari är för mig längtan efter ljus och faktiskt kommer det långsamt smygande, någon minut tidigare dag för dag.
Jag jobbar vidare med "snöflingemetoden" och den ger mig faktiskt den energi och det fokus jag behöver just nu. Men redigeringen går ändå trögt - var det någon som sade att det är mycket enklare att börja än att avsluta?