En januari kväll för nu rätt många år sedan kom jag springande i sista minuten till en biograf i Berlin som skulle visa Bergmans Persona. Jag köpte snabbt en biljett, kastade av mig jacka, halsduk, mössa, vantar och kom ner i biografstolen precis när filmen började. Någon minut in i filmen insåg jag att jag behövde göra mig beredd på att uppleva Liv Ullman och Bibbi Andersson på tyska. Med svensk uppfattning om vad man gör och inte gör med film, hade jag utgått ifrån att den var textad - inte dubbad. Djup suck. Men när filmen var slut hade jag inte längre någon tanke på att den faktiskt hade varit på tyska. Språken verkande så nära varandra, de tyska orden så nära de svenska, att upplevelsen var lika stor (om inte större), än när jag tidigare hade sett samma film på svenska. Kanske var det för att min uppmärksamhet fick skruvas upp, kanske var det för att de tyska skådespelarna hade gjort ett så bra jobb med att hitta tonlägen som fungerade så bra med rollerna.
Oavsett - framför mig ligger en tysk översättning av Brudens Mamma och jag upplever att det tyska språket bär berättelsen lika bra, om inte bättre, än det svenska. Karaktärernas namn har fått anpassas för att passa en tysk läsare men för övrigt än knappast några ändringar gjorda. Nu hoppas jag att de tyska läsarna ska känna lika stor sympati för Margarethe som de svenska gjorde för Margareta.