25 maj är en dubbel morsdag för mig. Det är också datumet då mitt första barn föddes. Idag fyller han 21 och vi ska fira honom med frukost, något annat hinner han inte. I morgon ska en c-uppsats vara inlämnad på Lunds Universitet och om allt går vi väl får vi fira honom igen om några veckor, då med beviset på dubbel kandidatexamen i handen.

När jag var barn åkte min pappa ut till ett skogsområde varje morsdag. Där fanns en glänta i vilken det växte liljekonvaljer. Hans tradition var att ge min mormor en bukett av de doftande vita små klockorna varje morsdag, som tack för all kärlek och omsorg hon hade givit till den dotter som senare blev hans hustru. Då tog jag den gesten för given, nu inser jag hur fin den var.

Sedan några år tillbaka har morsdag alltid kommit med vemod till mig. Min mamma finns inte längre i livet. Att förlora henne var som att se en kontinent försvinna ner i havet. Så mycket jag vill berätta för henne, varje vecka.

Med tankarna på mamma, kommer också tankarna på mormor och mormorsmor. Kvinnorna som Historien om Herta är inspirerad av. Genast sitter jag rakare upp i stolen. Jag gör mitt bästa för att förvalta allt det jag ärvt från dem. Kraften, glädjen, omsorgen. De höga skratten. Viljan att skapa något bättre, inte så mycket för sig själv som för andra. Det firar vi idag. Så blir jag nyfiken. Vad har just du ärvt från din mor, mormor och mormorsmor?