Under högstadiets syslöjdstimmar var jag det svarta fåret. Jag kunde skapa knutar på trådar bara genom att titta på dem, jag strödde nålar omkring mig, jag klippte två par vänsterben till ett par byxor. Att brodera var en mardröm. Jag satt bredvid tunnfingrade skolbarn som fint fick till styvmorsvioler i silkestråd på ett bit linnetyg. Själv klarade jag två stygn ett kalkerat parasoll innan både jag och min lärare gav upp. Till slut fick jag byta till träslöjd för att, som min lärare sade: mitt betyg i slöjd inte skulle påverka mitt medelbetyg alltför mycket i negativ riktning. För att sammanfatta: jag har alltid varit urdålig på allt som kräver pillighet och fingertoppskänsla.
Därför är det väl knappast förvånande att jag nu, när jag slår in mina bokpaket till de vinnare jag ska dra på torsdag, svär så att det osar. För ärligt talat - jag vill så gärna kunna skicka ut fina paket. Efter mycket om och men har jag nu fått ihop fem små färgglada paket som ligger och väntar på var sin vinnare på torsdag. Det finns fortfarande plats i potten - skicka in ditt namn till mig så kan det vara att du får hem en bok lagom till mellandagarnas vila.
